onsdag 28 oktober 2015

Läs


Dag Öhrlund Blogg

Landet jag inte känner igen, del 29; Kan vi prata lite om Trollhättan, om rasism. Om – Sverige?
Posted on 24 oktober, 2015

En kvinna skrev i går på Facebook att vi nu har en intern rasism i Sverige och hon motiverade det med följande:
Vid IKEA-morden i Västerås mördades en svensk läkare och hennes son av en utvisad invandrare, i ett våldsamt knivattentat. Statsministern lyste med sin frånvaro och det publicerades ingen bild av mördaren.
Vid den förfärliga knivattacken i Trollhättan häromdagen mördades flera med invandrbakgrund. Statsministern avbokade alla möten, reste till Trollhättan och höll tal. Dagen efter publicerades namn och bild på den ursvenske och rasistiske mördaren.
Rättvist? Jämlikt? Naturligtvis inte.
Politiskt korrekt? Naturligtvis.
Rätt tänkt av regeringen Löfven? Nej.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vi har en hel del att diskutera i det här landet och demokratin är i hög fara när vanliga medborgare blir gamnackar och bara törs viska vad de tycker. Vissa åsikter får framföras, alla andra är rasistiska, invandrarfientliga och … gudvetvad men värre än Ebola.
Så låt oss börja med ta en titt på begreppen:
Rasism är ett ord många borde slå upp och ta en titt på den ursprungliga betydelsen – inte vad den vattnats ut till i Sverige. Begreppet antyder att någon tycker att en hel ras – exempelvis asiater – är fullkomligt överlägsen en annan ras – exempelvis vita – vilket naturligtvis är rent trams och inget annat.
En bra början borde alltså vara att avskaffa rasbegreppet helt.
Lika illa är det med ordet främlingsfientlighet. Rent logiskt har ingen intelligent människa någon anledning att vara fientlig mot en främling, innan främlingen har agerat fientligt, eller hur?
Men de där begreppen har i svensk pk-anda urvattnats till den milda grad att medelsvensson, som det hette förr, inte törs uttala någonting som inte ligger i linje med kvällstidningarnas syltryggar till krönikörer – ungtuppar som med armarna i kors talar om vad som är rätt och fel.
Fuck them, ok? De representerar sin egen och möjligen chefredaktörens åsikt, inte din.
Kan vi nu för en sekund göra som danskarnas fantastiska ordspråk säger – att kalla en spade för en spade?
Ty så här ligger det till, som jag ser det:
Jag har tidigare gjort jämförelser med de grundliga och svåra diskussioner ett par måste gå igenom innan de fattar det svåra beslutet att adoptera och ta ansvar för ett barn.
Regeringen Löfven sopar – utan tillstymmelse till diskussioner, planläggning eller ansvar för människoliv – in 1 700 adopterade människor om dagen. Utan att ha klart för sig var de ska sova, hur de ska få mat, hur deras värdighet ska upprätthållas, hur de ska få utbildning, hur framtiden ska se ut för dem.
Regeringen Löfven hade aldrig blivit godkänd som adoptivföräldrar till ett enda enskilt barn. Men skyfflar nu in tusentals människor per dygn med falska löften.
För att man vill hjälpa? Mja, men i Löfvens bakhuvud finns naturligtvis också hybristanken på att resten av världen ska ställa sig upp och applådera.
Vilket resten av världen inte gör. För att resten av världen för länge sedan har kunnat räkna ut det Löfven inte kunnat räkna ut.
Ett Sverige som i dag inte klarar av att ordna en tillräcklig kvalitet när det gäller barnens skolresultat, sjukvården, polisens insatser mot grov brottslighet, äldrevården och infrastrukturen för de egna medborgarna har varken tid, råd eller möjlighet att just nu satsa71 miljarder kronor på att ta emot så många människor att de utgör hela städer – som inte finns.
Vanliga svenskar” blir förbannade. Handlar det om rasism? Inte ett jävla dugg. Det handlar – som i mitt fall – om att folk tycker att deras 95-åriga mamma ska få något annat att äta än kalla fiskpinnar, innan vi lägger pengar på något annat. Om att våra barn ska få en trygg skola där de lär sig något. Det handlar om att människor som fått asyl här och tackat genom att mörda omgående ska slängas ut istället för att kosta oss 23 miljoner kronor under universitetsutbildningen på Kumlafängelset, där de har ett fräscht tolvkvadratsmetersrum med tv med femton kanaler, gym, kyrka, sjuksköterska, psykolog och allt det andra som farmor inte får på hemmet.
Svårt att förstå? Nej. Rasism? Nej. Sunt förnuft. Ja.
Mitt umgänge är stort och vilt. På festerna i vårt hem blandas bögar, muslimer, poliser, revolutionärer, anarkister, fredsälskare, kriminella, veganer, ultrakonservativa, politiker och – ja, typ alla.
Jag känner trots detta inte en människa som vill gasa judar, bränna katoliker, bygga koncentrationsläger, sätta upp taggtråd eller piska flyktingar.
Men jag känner en massa människor som efterlyser sunt förnuft.
De som går på mig hårdast är invandrarvännerna och de invandrare jag pratar med när jag åker taxi. De har oftast varit här i många år, kommit hit utan att få bidrag, kämpat som svin, jobbat hårt och – i många fall – blivit egna företagare som bidrar till samhället. De undrar nu vad i helvete vi håller på med när vi urskiljningslöst slussar in inte bara flyktingar utan också svårt kriminella, terrorister och IS-krigare.
Jag skäms och jag har inga vettiga svar.
Nu kommer naturligtvis kritikerna snabbt ångande, de som vanligtvis kallar mig nazist och fascist och rasist och allt annat på –ist, utom det jag häromdagen blev skälld för, när jag återigen, som i min ungdom, skälldes för att vara revolutionär kommunist.
Vakna upp, hörni. Försök se vad som händer. Just nu importerar Sverige en stad i månaden utan att ha den. Hur humanistiskt är det mot dem vi vräker in i undermåliga träbaracker och snart i – tältläger? Ställ dig framför en spegel och ställ dig frågan: Om det blev inbördeskrig i Sverige, skulle du då vilja fly till Norge, Tyskland eller – Syrien?
Svaret är enkelt. Vem vill flytta över halva jordklotet, från familj, klimat, mat och kultur till ett svinkallt Säffle eller Kiruna där alla tittar snett på en? Är den bästa lösningen att flytta folkströmmar av tiotals miljoner människor till platser där de inte vill vara?
Naturligtvis inte. Låt oss inte, under det godas falska flagg, vara naiva.
Vi människor vill vara bland de våra. I vår kultur. I tryggheten, temperaturen, gemenskapen. Och bara tanken på att alla människor på jorden skulle vara så lika, älska varandra oavsett religion och trivas ihop varje dag, är så förbannat korkad att jag inte ens orkar kommentera den. Om två vuxna svenskar inte ens klarar av att umgås i ett äktenskap – hur ska då hundratusentals människor från vitt skilda kulturer klara att leva sida vid sida i fred och gemenskap?
I dag kommer mellan 1 500 och 2 000 människor till Sverige varje dag, för att söka asyl och uppehållstillstånd. Migrationsverket har uppgraderat sina siffor från 90 000 till 150 000 till 190 000 till …
Och den som inbillar sig att nästa år blir bättre, får ta på sig en dumstrut och ställa sig i hörnet.
Just nu, när du läser det här, blir Löfven och Migrationsverket hårt och brutalt rövknullade av svenska företagare som tjänar miljarder på regeringens okunnighet. På företag som hyr en etta för fem tusen kronor i månaden och debiterar staten sextio tusen kronor i månaden. Ocker och bedrägeri utan straff, med regeringens goda minne.
Och du betalar, istället för att betala till din mamma, till dina barn, till din pension.
Vad vi håller på med är naturligtvis att sätta plåster på cancer. Är det rimligt att sextio miljoner (!) människor tvingas på flykt till andra sidan jordklotet för att några tiotusentals galna handdukshuvuden har bestämt sig för att våldta och skövla hela länder?
Naturligtvis inte.
Var är FN? Var är alla stormakterna och EU? Varför kommer man inte överens om att lägga en snabb, effektiv och hård bombmatta över alla dem som tycker att det är okej att skövla byar, bränna hus, våldta små barn, förnedra kvinnor och bränna män levande?
För att någon, eller några, eller många, tjänar pengar på krig – en av de mest inkomstbringande företeelser som finns.
Så rutten är världen.
Att världen är rutten kan vi inte alltid göra mycket åt. Att vårt interna system går åt helvete och att demokratin ruttnar kan vi göra massor åt.
I den senaste överenskommelsen hoppade vänstern av. En viktig protest, men avhoppet är oacceptabelt i det här läget. Och att Sveriges näst största parti inte ens var inbjudet till förhandlingen är totalt oacceptabelt och borde vara olagligt om vi ska få kalla oss demokrati.
Jag röstar blankt och jag struntar fullkomligt i vad du tycker om vare sig vänstern, folkpartiet eller sverigedemokraterna. Men jag hävdar att varje demokratiskt invalt parti ska ha rätt att vara med i besluten.
När man godtyckligt utesluter ett parti som har var fjärde svensks röst, är vi illa ute.
Vad söker Löfven och Batra? Diktatur?
Lämna den åt mig i så fall, för inte ens det klarar ni av.