Sverigedemokraternas reklamkampanj vid Östermalmstorgs tunnelbanestation revs ned av vänsterextremister under tisdagskvällen.
Två kommer att rapporteras för skadegörelse
Efter en antirasistisk demonstration på Norrmalmstorg vid sextiden på kvällen gav sig ett hundratal vänsterextremister av till Östermalms tunnelbanestation för att där riva ned SD:s affischer.
– Det var ett hundratal personer som drog sig mot Östermalms tunnelbanestation och några av dem började med skadegörelse för att riva ned de här banderollerna som är riksbekanta, säger Stockholmspolisens presstalesman Lars Byström till Fria Tider.
Rev de ned allihop?
– Det har jag ingen uppfattning om, jag vet att det revs ned en hel del, men det har jag ingen uppfattning om.
Lyckades ni gripa någon för den här skadegörelsen?
– Det vi har gjort är att vi har avlägsnat jag tror det är fem eller sex personer med stöd av polislagen och två kommer att rapporteras för skadegörelse.
– Det är ett sådant brott så vi i regel inte behöver gripa, utan det räcker med att identifiera.
I samband med tumultet vid tunnelbanestationen blev dessutom Nyheter Idags journalist Chang Frick misshandlad av ett gäng vänsterextremister.
– De var ju helt galna! I ryggen har jag fått smällar, i handen har jag fått skrapsår, sedan är det som att de har bränt med cigg eller något och ena benet har jag fått slag mot, berättar han för till Fria Tider och fortsätter:
– Polisen sade till mig att gå därifrån så de knuffade in mig bland motdemonstranterna så då flög de på mig en gång till, då har jag polisen i ryggen, så då fortsatte folk att slå på mig.
Enligt Chang Frick blev han misshandlad inför ögonen på polisen – som ska ha låtit bli att ingripa och vägrade ta upp en anmälan om misshandel.
– Polisen brydde sig inte, säger han.
På Stockholmspolisen hävdar man däremot inte att det ska ha rört sig om någon misshandel.
Chang Frick på Nyheter Idag angrips av vänsterextremisterna:
– Det jag fick veta var att det var någon med kamera och att man har försökt ta kameran och slå den i backen, inte att det var någon misshandel, säger Byström.
Stockholmspolisen ska nu titta närmare på om man eventuellt agerat felaktigt genom att inte ingripa när en journalist blev attackerad av vänsterextremister.
Även islamkritikern Roger Sahlström, som var på plats för att filma demonstrationen, uppger sig ha blivit angripen av vänsterextremisterna.
– Flera frontade mig. Jag blev slagen i bröstet ett antal gånger och har fullt av spott i håret, berättar han för Fria Tider.
Sahlström lyckades också filma attacken mot Chang Frick. Men efteråt kom en vänsterextremist fram och hällde vatten över honom så att minneskortet skadades.
– Han är polisanmäld. De upprättade en anmälan på plats, säger Sahlström.
Vilket är problemen i det svenska samhället?
Ja det är klart
Vänstermobben
De islamska invandrarna som vandaliserar
Tiggarna
Och massinvandringen
Konsekvenserna av detta utvecklar sig så småningom till ett fruktansvärt
Crescendo
Mårten Schultz sriver:
Inte på kartan att
SD-kampanjen är brottslig
Sverigedemokraternas kampanj i Stockholms tunnelbana. Foto: Pi Frisk
Och, som i princip alltid när något
skapar reaktioner numer, spiller de politiska och moraliska frågorna
över i juridisk handlingskraft. Ingen kampanj är en riktig framgång
förrän någon polisanmäler den. Inget avståndstagande är
tillräckligt förrän det hamnar hos polisen. Eller som i detta fall
hos Justitiekanslern (JK).
Vad finns det för intressant
juridik i denna historia? Den fråga som tilldragit sig mest intresse
är egentligen den minst intressanta. Är kampanjen i sig brottslig?
Eller mer precist uttryckt, bryter innehållet i reklamen mot något
förbud?
Om svaret är att innehållet är,
eller kan vara, brottsligt blir en följdfråga vem som i så fall är
ansvarig för brottet. Den senare frågan är mer invecklad än vad
den brukar vara vid brottsmisstankar. Här finns det flera personer
man skulle kunna titta närmare på: den som utformat kampanjen,
företrädare för SL eller partiet.
Men innan frågan om
ansvarssubjekt – vem-frågan – över huvud taget aktualiseras,
måste man alltså ta ställning om det finns något i kampanjen som
i sig kan utgöra ett brott.
Det är viktigt att här hålla i
bakhuvudet att vi rör oss på yttrandefrihetens område. På
yttrandefrihetens område rör sig lagstiftaren försiktigt. Det
finns uppenbara inskränkningar: Man får inte hota eller förtala
enskilda personer.
Man får inte manipulera marknader eller ljuga i
domstol. Och så finns det understundom mer kontroversiella
inskränkningar. Man får till exempel inte hetsa mot folkgrupp.
Bortsett från dessa lagbud är huvudprincipen enkel. Det är
tillåtet att uttala sig även på sätt som irriterar eller stör
människor, så länge uttalandet inte skadar eller finns en uppenbar
risk för att det skadar.
Just hets mot folkgrupp har
aktualiserats i det här fallet. Kampanjen har nämligen anmälts
till JK för att den påstås vara ett brott mot straffbudet om hets
mot folkgrupp. Många anmälningar har inkommit. Fler lär tillkomma.
Är anmälningarna befogade?
Innan jag besvarar denna fråga vill
jag göra klart att jag nu ska bryta mot vad som i det närmaste är
en naturlag bland jurister, nämligen att aldrig uttala sig helt
kategoriskt innan en anmälan utretts färdigt av den ansvariga
myndigheten, men det finns inget annat sätt att svara än det här.
Kampanjen är inte hets mot folkgrupp.
Den är inte i närheten.
Någon folkgrupp pekas överhuvudtaget inte ut. Några andra brott
tycks inte heller kunna vara aktuella med kampanjen i sig, hur
osmaklig den än anses vara.
Om jag ska spekulera gissar jag
att en del av de personer som gjort ansträngningen och anmält
reklamkampanjen till de rättsvårdande myndigheterna är medvetna om
det här. Anmälningarna om brott återspeglar inte, jag spekulerar
fortfarande, att anmälarna själv faktiskt tror att brott begåtts,
än mindre att någon kan dömas för brotten. Åtminstone inte
alltid.
Istället används anmälningarna för
att göra en politisk poäng. Vilket för mig fram till min egen
poäng. Och det är att det är ett oskick att använda sig av
juridiken för att göra politiska poänger av rättsligt irrelevanta
händelser.
Nu har Justitiekanslern fått in ett
otal anmälningar som är uppenbart ogrundade. En person hos JK måste
gå igenom dessa hopplösa anmälningar. Det tar tid. Tid som annars
hade kunnat ägnas åt något viktigare. Som riktiga fall av hets mot
folkgrupp till exempel.
Kopierat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar