torsdag 6 augusti 2015

Sverigedemokraternas reklamkampanj


Sverigedemokraternas reklamkampanj vid Östermalmstorgs tunnelbanestation revs ned av vänsterextremister under tisdagskvällen.
Två kommer att rapporteras för skadegörelse


Efter en antirasistisk demonstration på Norrmalmstorg vid sextiden på kvällen gav sig ett hundratal vänsterextremister av till Östermalms tunnelbanestation för att där riva ned SD:s affischer.
– Det var ett hundratal personer som drog sig mot Östermalms tunnelbanestation och några av dem började med skadegörelse för att riva ned de här banderollerna som är riksbekanta, säger Stockholmspolisens presstalesman Lars Byström till Fria Tider.
Rev de ned allihop?
– Det har jag ingen uppfattning om, jag vet att det revs ned en hel del, men det har jag ingen uppfattning om.

Lyckades ni gripa någon för den här skadegörelsen?
– Det vi har gjort är att vi har avlägsnat jag tror det är fem eller sex personer med stöd av polislagen och två kommer att rapporteras för skadegörelse.

– Det är ett sådant brott så vi i regel inte behöver gripa, utan det räcker med att identifiera.
I samband med tumultet vid tunnelbanestationen blev dessutom Nyheter Idags journalist Chang Frick misshandlad av ett gäng vänsterextremister.
– De var ju helt galna! I ryggen har jag fått smällar, i handen har jag fått skrapsår, sedan är det som att de har bränt med cigg eller något och ena benet har jag fått slag mot, berättar han för till Fria Tider och fortsätter:
– Polisen sade till mig att gå därifrån så de knuffade in mig bland motdemonstranterna så då flög de på mig en gång till, då har jag polisen i ryggen, så då fortsatte folk att slå på mig.
Enligt Chang Frick blev han misshandlad inför ögonen på polisen – som ska ha låtit bli att ingripa och vägrade ta upp en anmälan om misshandel.
– Polisen brydde sig inte, säger han.
På Stockholmspolisen hävdar man däremot inte att det ska ha rört sig om någon misshandel.
Chang Frick på Nyheter Idag angrips av vänsterextremisterna:

– Det jag fick veta var att det var någon med kamera och att man har försökt ta kameran och slå den i backen, inte att det var någon misshandel, säger Byström.
Stockholmspolisen ska nu titta närmare på om man eventuellt agerat felaktigt genom att inte ingripa när en journalist blev attackerad av vänsterextremister.
Även islamkritikern Roger Sahlström, som var på plats för att filma demonstrationen, uppger sig ha blivit angripen av vänsterextremisterna.
– Flera frontade mig. Jag blev slagen i bröstet ett antal gånger och har fullt av spott i håret, berättar han för Fria Tider.
Sahlström lyckades också filma attacken mot Chang Frick. Men efteråt kom en vänsterextremist fram och hällde vatten över honom så att minneskortet skadades.
– Han är polisanmäld. De upprättade en anmälan på plats, säger Sahlström.




Vilket är problemen i det svenska samhället?
Ja det är klart 
Vänstermobben
De islamska invandrarna som vandaliserar
Tiggarna
Och massinvandringen

Konsekvenserna av detta utvecklar sig så småningom till ett fruktansvärt
Crescendo



Mårten Schultz sriver:
Inte på kartan att SD-kampanjen är brottslig


Sverigedemokraternas kampanj i Stockholms tunnelbana. Foto: Pi Frisk


Och, som i princip alltid när något skapar reaktioner numer, spiller de politiska och moraliska frågorna över i juridisk handlingskraft. Ingen kampanj är en riktig framgång förrän någon polisanmäler den. Inget avståndstagande är tillräckligt förrän det hamnar hos polisen. Eller som i detta fall hos Justitiekanslern (JK).

Vad finns det för intressant juridik i denna historia? Den fråga som tilldragit sig mest intresse är egentligen den minst intressanta. Är kampanjen i sig brottslig? Eller mer precist uttryckt, bryter innehållet i reklamen mot något förbud?

Om svaret är att innehållet är, eller kan vara, brottsligt blir en följdfråga vem som i så fall är ansvarig för brottet. Den senare frågan är mer invecklad än vad den brukar vara vid brottsmisstankar. Här finns det flera personer man skulle kunna titta närmare på: den som utformat kampanjen, företrädare för SL eller partiet. 

Men innan frågan om ansvarssubjekt – vem-frågan – över huvud taget aktualiseras, måste man alltså ta ställning om det finns något i kampanjen som i sig kan utgöra ett brott.

Det är viktigt att här hålla i bakhuvudet att vi rör oss på yttrandefrihetens område. På yttrandefrihetens område rör sig lagstiftaren försiktigt. Det finns uppenbara inskränkningar: Man får inte hota eller förtala enskilda personer. 

Man får inte manipulera marknader eller ljuga i domstol. Och så finns det understundom mer kontroversiella inskränkningar. Man får till exempel inte hetsa mot folkgrupp. Bortsett från dessa lagbud är huvudprincipen enkel. Det är tillåtet att uttala sig även på sätt som irriterar eller stör människor, så länge uttalandet inte skadar eller finns en uppenbar risk för att det skadar.

Just hets mot folkgrupp har aktualiserats i det här fallet. Kampanjen har nämligen anmälts till JK för att den påstås vara ett brott mot straffbudet om hets mot folkgrupp. Många anmälningar har inkommit. Fler lär tillkomma. Är anmälningarna befogade?

Innan jag besvarar denna fråga vill jag göra klart att jag nu ska bryta mot vad som i det närmaste är en naturlag bland jurister, nämligen att aldrig uttala sig helt kategoriskt innan en anmälan utretts färdigt av den ansvariga myndigheten, men det finns inget annat sätt att svara än det här. 

Kampanjen är inte hets mot folkgrupp. 

Den är inte i närheten. Någon folkgrupp pekas överhuvudtaget inte ut. Några andra brott tycks inte heller kunna vara aktuella med kampanjen i sig, hur osmaklig den än anses vara.

Om jag ska spekulera gissar jag att en del av de personer som gjort ansträngningen och anmält reklamkampanjen till de rättsvårdande myndigheterna är medvetna om det här. Anmälningarna om brott återspeglar inte, jag spekulerar fortfarande, att anmälarna själv faktiskt tror att brott begåtts, än mindre att någon kan dömas för brotten. Åtminstone inte alltid.

Istället används anmälningarna för att göra en politisk poäng. Vilket för mig fram till min egen poäng. Och det är att det är ett oskick att använda sig av juridiken för att göra politiska poänger av rättsligt irrelevanta händelser.

Nu har Justitiekanslern fått in ett otal anmälningar som är uppenbart ogrundade. En person hos JK måste gå igenom dessa hopplösa anmälningar. Det tar tid. Tid som annars hade kunnat ägnas åt något viktigare. Som riktiga fall av hets mot folkgrupp till exempel.
Kopierat 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar