Dag
Öhrlund Blogg
Landet jag inte känner
igen, del 29; Kan vi prata lite om Trollhättan, om rasism. Om –
Sverige?
Posted on 24 oktober,
2015
En
kvinna skrev i går på
Facebook att vi nu har en intern
rasism i
Sverige och hon motiverade det med följande:
Vid
IKEA-morden i Västerås mördades
en svensk läkare och hennes son av en utvisad invandrare, i ett
våldsamt knivattentat. Statsministern lyste med sin frånvaro och
det publicerades ingen bild av mördaren.
Vid
den förfärliga knivattacken
i Trollhättan häromdagen mördades flera med invandrbakgrund.
Statsministern avbokade alla möten, reste till Trollhättan och höll
tal. Dagen efter publicerades namn och bild på den ursvenske och
rasistiske mördaren.
Rättvist? Jämlikt?
Naturligtvis inte.
Politiskt
korrekt? Naturligtvis.
Rätt
tänkt av regeringen Löfven? Nej.
Jag
har sagt det förr och
jag säger det igen: Vi har en hel del att diskutera i det här
landet och demokratin är i hög fara när vanliga medborgare blir
gamnackar och bara törs viska vad de tycker. Vissa åsikter får
framföras, alla andra är rasistiska, invandrarfientliga och …
gudvetvad men värre än Ebola.
Så
låt oss börja
med ta en titt på begreppen:
Rasism är
ett ord många borde slå upp och ta en titt på den ursprungliga
betydelsen – inte vad den vattnats ut till i Sverige. Begreppet
antyder att någon tycker att en hel ras – exempelvis asiater –
är fullkomligt överlägsen en annan ras – exempelvis vita –
vilket naturligtvis är rent trams och inget annat.
En
bra början borde
alltså vara att avskaffa rasbegreppet helt.
Lika
illa är det med
ordet främlingsfientlighet.
Rent logiskt har ingen intelligent människa någon anledning att
vara fientlig mot en främling, innan främlingen har agerat
fientligt, eller hur?
Men
de där begreppen har
i svensk pk-anda urvattnats till den milda grad att medelsvensson,
som det hette förr, inte törs uttala någonting som inte ligger i
linje med kvällstidningarnas syltryggar till krönikörer –
ungtuppar som med armarna i kors talar om vad som är rätt och fel.
Fuck
them, ok? De
representerar sin egen och möjligen chefredaktörens åsikt, inte
din.
Kan
vi nu för en sekund göra
som danskarnas fantastiska ordspråk säger – att kalla en spade
för en spade?
Ty
så här ligger det till, som jag ser det:
Jag
har tidigare gjort
jämförelser med de grundliga och svåra diskussioner ett par måste
gå igenom innan de fattar det svåra beslutet att adoptera och ta
ansvar för ett barn.
Regeringen
Löfven sopar –
utan tillstymmelse till diskussioner, planläggning eller ansvar för
människoliv – in 1 700
adopterade människor om dagen.
Utan att ha klart för sig var de ska sova, hur de ska få mat, hur
deras värdighet ska upprätthållas, hur de ska få utbildning, hur
framtiden ska se ut för dem.
Regeringen
Löfven hade aldrig blivit godkänd som
adoptivföräldrar till ett
enda enskilt barn.
Men skyfflar nu in tusentals människor per dygn med falska löften.
För
att man vill hjälpa? Mja,
men i Löfvens bakhuvud finns naturligtvis också hybristanken på
att resten av världen ska ställa sig upp och applådera.
Vilket
resten av världen inte gör. För
att resten av världen för länge sedan har kunnat räkna ut det
Löfven inte kunnat räkna ut.
Ett
Sverige som i dag inte
klarar av att ordna en tillräcklig kvalitet när det gäller barnens
skolresultat, sjukvården, polisens insatser mot grov brottslighet,
äldrevården och infrastrukturen för de egna medborgarna har varken
tid, råd eller möjlighet att just nu satsa71
miljarder kronor på
att ta emot så många människor att de utgör hela städer – som
inte finns.
”Vanliga
svenskar” blir förbannade. Handlar
det om rasism? Inte ett jävla dugg. Det handlar – som i mitt fall
– om att folk tycker att deras 95-åriga mamma ska få något annat
att äta än kalla fiskpinnar, innan vi lägger pengar på något
annat. Om att våra barn ska få en trygg skola där de lär sig
något. Det handlar om att människor som fått asyl här och tackat
genom att mörda omgående ska slängas ut istället för att kosta
oss 23 miljoner kronor under universitetsutbildningen på
Kumlafängelset, där de har ett fräscht tolvkvadratsmetersrum med
tv med femton kanaler, gym, kyrka, sjuksköterska, psykolog och allt
det andra som farmor inte får
på hemmet.
Svårt
att förstå? Nej.
Rasism? Nej. Sunt förnuft. Ja.
Mitt
umgänge är stort och vilt. På
festerna i vårt hem blandas bögar, muslimer, poliser,
revolutionärer, anarkister, fredsälskare, kriminella, veganer,
ultrakonservativa, politiker och – ja, typ alla.
Jag
känner trots detta inte en människa
som vill gasa judar, bränna katoliker, bygga koncentrationsläger,
sätta upp taggtråd eller piska flyktingar.
Men
jag känner en
massa människor som efterlyser sunt
förnuft.
De
som går på mig hårdast är
invandrarvännerna och de invandrare jag pratar med när jag åker
taxi. De har oftast varit här i många år, kommit hit utan att få
bidrag, kämpat som svin, jobbat hårt och – i många fall –
blivit egna företagare som bidrar till samhället. De undrar nu vad
i helvete vi
håller på med när vi urskiljningslöst slussar in inte bara
flyktingar utan också svårt kriminella, terrorister och IS-krigare.
Jag
skäms och
jag har inga vettiga svar.
Nu
kommer naturligtvis kritikerna snabbt
ångande, de som vanligtvis kallar mig nazist och fascist och rasist
och allt annat på –ist, utom det jag häromdagen blev skälld för,
när jag återigen, som i min ungdom, skälldes för att vara
revolutionär kommunist.
Vakna
upp, hörni. Försök
se vad som händer. Just nu importerar Sverige en stad i månaden
utan att ha den. Hur humanistiskt är det mot dem vi vräker in i
undermåliga träbaracker och snart i – tältläger? Ställ dig
framför en spegel och ställ dig frågan: Om det blev inbördeskrig
i Sverige, skulle du då vilja fly till Norge, Tyskland eller –
Syrien?
Svaret
är enkelt. Vem
vill flytta över halva jordklotet, från familj, klimat, mat och
kultur till ett svinkallt Säffle eller Kiruna där alla tittar snett
på en? Är den bästa lösningen att flytta folkströmmar av tiotals
miljoner människor till platser där de inte vill vara?
Naturligtvis
inte. Låt
oss inte, under det godas falska flagg, vara naiva.
Vi
människor vill vara bland de våra. I
vår kultur. I tryggheten, temperaturen, gemenskapen. Och bara tanken
på att alla människor på jorden skulle vara så lika, älska
varandra oavsett religion och trivas ihop varje dag, är så
förbannat korkad att jag inte ens orkar kommentera den. Om två
vuxna svenskar inte ens klarar av att umgås i ett äktenskap – hur
ska då hundratusentals människor från vitt skilda kulturer klara
att leva sida vid sida i fred och gemenskap?
I
dag kommer mellan 1 500 och 2 000 människor till
Sverige varje dag, för att söka asyl och uppehållstillstånd.
Migrationsverket har uppgraderat sina siffor från 90 000 till
150 000 till 190 000 till …
Och
den som inbillar sig att
nästa år blir bättre, får ta på sig en dumstrut och ställa sig
i hörnet.
Just
nu, när du läser det här, blir
Löfven och Migrationsverket hårt och brutalt rövknullade av
svenska företagare som tjänar miljarder på regeringens okunnighet.
På företag som hyr en etta för fem tusen kronor i månaden och
debiterar staten sextio tusen kronor i månaden. Ocker och bedrägeri
utan straff, med regeringens goda minne.
Och du betalar,
istället för att betala till din mamma, till dina barn, till din
pension.
Vad
vi håller på med är
naturligtvis att sätta plåster på cancer. Är det rimligt att
sextio miljoner (!) människor tvingas på flykt till andra sidan
jordklotet för att några tiotusentals galna handdukshuvuden har
bestämt sig för att våldta och skövla hela länder?
Naturligtvis
inte.
Var
är FN? Var
är alla stormakterna och EU? Varför kommer man inte överens om att
lägga en snabb, effektiv och hård bombmatta över alla dem som
tycker att det är okej att skövla byar, bränna hus, våldta små
barn, förnedra kvinnor och bränna män levande?
För
att någon,
eller några, eller många, tjänar pengar på krig – en av de mest
inkomstbringande företeelser som finns.
Så
rutten är världen.
Att
världen är rutten kan
vi inte alltid göra mycket åt. Att vårt interna system går åt
helvete och att demokratin ruttnar kan vi göra massor åt.
I
den senaste överenskommelsen hoppade
vänstern av. En viktig protest, men avhoppet är oacceptabelt i det
här läget. Och att Sveriges näst största parti inte ens var
inbjudet till förhandlingen är totalt oacceptabelt och borde vara
olagligt om vi ska få kalla oss demokrati.
Jag
röstar blankt och
jag struntar fullkomligt i vad du tycker om vare sig vänstern,
folkpartiet eller sverigedemokraterna. Men jag hävdar att varje
demokratiskt invalt parti ska ha rätt att vara med i besluten.
När
man godtyckligt utesluter
ett parti som har var fjärde svensks röst, är vi illa ute.
Vad
söker Löfven och Batra? Diktatur?
Lämna
den åt mig i så fall, för inte ens det klarar ni av.